Observationer
Jag sitter och jobbar. Sent på kvällen. För som vanligt har jag tagit på mig lite för mycket att göra. Jag saknar liksom att ha tråkigt. Och ändå sitter jag och funderar på alla spännande projekt jag vill syssla med på sommaren. För när ska man annars ha tid med alla spännande projekt som man gör bara för sin egen skull?
Men något som jag gör ibland när jag har tråkigt är att vandra runt utan mål, fota lite, skriva lite. Sådär som man gör när man har tid med sina egna tankar. Och när jag har alldeles för mycket för mig så liksom slänger sig det där humöret på mig med våld istället. Jag ser något intressant, se bilderna ovan. Och så får jag liksom en impuls att springa iväg, lämna allt jag håller på med och gå runt och upptäcka. För trots att jag är bitter, arg och besviken på världen lika mycket som alla andra, så tycker jag att människor är det mest intressanta som finns. Jag vill veta varför. Jag vill fundera på historien bakom stolen och jag vill veta med som satt upp den där lappen.
Och ibland när jag går hem från mataffären så blir all intryck extra starka och viktiga. Jag släpper vad jag tänker på, tar på de nyplanterade blommorna på gatan, jag tittar på alla reflektioner av ljus i gatan, alla mönster, alla möjliga foton. Och jag stannar lite för länge och lyssnar under fönstret med jazzmusik innan jag går den sista biten hem. Sedan kan jag lugna mig med jazz de kommande veckorna, och minnas hur underbart det kan vara att bara gå hem från mataffären om man tar sig tid att se allt det där. Då känns det lite bättre.