Resten är bara skådespel
Jag vill starta om. Igen. Det är inte ett helt ovanligt fenomen för oss människor. Se bara hur stor succé alla detox-dieter blivit. Men jag ska inte börja detoxa imorgon. Jag vill bara kunna skriva, skitsnack egentligen, strunt, bagateller och berättelser från mitt liv. Alltså tar jag en paus från mina tidigare bloggar, som jag ändå nästan aldrig skrev på. Jag börjar om, och en del i det nya ska vara att sluta döma mig själv så jävla hårt.
Jag sitter nu med fredagspizza på skrivbordet i mitt stökiga studentrum och jag firar att jag överlever alla jobbiga veckor. Skolabetet har varit minst sagt intensivt. Jag håller på att lära mig ett nytt jobb. Jag har så många projekt som jag vill starta upp och, icke att förglömmas, jag behöver också ta hand om mig själv. Det är ju så lätt att glömma.
Det är min situation, men vem är jag?
Bilderrna nedan är resultatet i min "selfie-challenge". Det hela börjde på fotolinjen på en folkhögskola dr vi uppmanades att starta hemliga fotoprojekt där vi skulle ta en bild av något, eller av ett tema, varje dag. Jag som allra helst står bakom kameran ville utmana mig själv och tvinga mig själv att göra något jobbigt. Är inte det hur vi rör oss framåt och all sån skit? I början raderade jag alla bilder. Nu så får de flesta ligga kvar. I mobilkameran så känns det inte så skrämmande seriöst.
Jag cyklar överallt. Jag är inte ens i närheten av att ta körkort eftersom man ju inte behöver det i Göteborg där jag kommer ifrån. Vi ignorerar att jag för tillfället håller hus i Norrköping istället.
I staden vi ignorerar studerar jag sånt som har med kultur att göra, och media, med medvetenhet. Så när jag tar examen så blir jag en flashig kulturtant som klär sig i kavaj istället för kofta.Sen ska jag studera vidare ett tag. För inte ska väl det roliga ta slut innan man ens fyllt 25.
I övrig tid skriver jag, oftast inuti huvudet numera. Jag fotar också, oftast i huvudet numera. Men vi får se vad som händer. Jag ska faktiskt iväg och fota imorgon.
Jag gillar nagellack, mat, bakning och allting sött. Jag blir också hemskt uttråkad av att vara för seriös.
Jag är en student men det är inte vem jag är. Sen vet jag inte vad jag ska skriva mer. Jag återkommer väl om resten.
