Masquerade

Efter mycket letande och många stressiga veckor så hittade jag till slut något som hjälpte mig hantera stressen. Något som lugnade ner mig, som kändes bra för kroppen, och som jag tog mig tid att göra bara för att jag behövde göra det. Alltså simma. Till slut så kändes det så bra att simma att jag gärna skulle göra det varje dag. Men jag nöjde mig med tre gånger i veckan. Ett vattengympa-pass. Två gånger simma vanligt lugnt bröstsim.

 

Men då får mina stackars ovana muskler en chock. För det är ok om musklerna gör ont efter att man tränat. Men de ska göra ont när man rör dem, inte när de befinner sig i viloläge. Men mina ben gör ont på sidan och framsidan av frambenen, när de är helt stilla. Där det egentligen inte finns så mycket muskler utan snarare muskelfästen och benhinnor. Detta är tecken på inflammation och det kan man inte träna bort, utan då måste man vila och vara duktig med att ta på voltaren-gel. Igår fick jag till slut acceptera att det inte räcker att "ta det lugnt" men köra på ändå. Så jag har förbjudit mig själv från att gå till simhallen eller ens promenera på två veckor. Och sen, OM det känns helt bra, så ska jag börja smått. Typ 500 meter två gånger i veckan, i lugn takt. Så får vi se.

 

Men problemet är att jag ju äntligen har hittat något som funkar. Så det är så frustrerande när kroppen säger ifrån och man inte får göra det som man mår bra av. Simning ska ju vara den lugna skonsamma träningsformen som alla ska kunna syssla med. Men nej. Universum retas med mig. Så nu måste jag hitta något annat som funkar i två veckor.