Läskigast någonsin

Idag har jag överkommit en stor rädsla. Något som jag har hatat i hela mitt liv, och som tidigare i livet skulle ha orsakat ångest och typ smärta (ungefär så dramatiskt). Jag talar om gruppträning.

Jag skaffade en månadskort till simhallen för några veckor sen så att jag kan gå och simma hur ofta jag vill. Och med i priset ingår gym och gruppträning. Men simning är den enda träningsformen jag står ut med så det kändes inte aktuellt med något annat. Men just vattengympa, eller vattenträning som de vill kalla det, kändes som en rimlig kompromiss.

Jag har alltid hatat att träna i grupp, jag har hatat instruktörer för gruppträning (för när man gör något jobbigt vill man inte ha en peppig människa precis framför en som säger åt en att fortsätta). Jag har också haft my share av kroppsproblematik som har stått i vägen. Men jag ville utmana mig själv att göra det.

Och det var faktiskt inte så farligt som det har varit i mitt huvud. Instruktören var en vanlig människa. Det var inte för jobbigt (säg det till min träningsvärk imorgon). Jag kan till och med tänka mig att göra det igen. Det känns som framgång :P
 
Så nu sitter jag och firar med att gosa med mitt täcke, i fotöljen med chailatte i vacker Brighton-mugg och jag pratar med Mjukis-Milo (som jag pekar på :P) som är ganska trött nu för det är för sent för små fåglar.
Allmänt | |
Upp