Masquerade

Alla mina bilder nuförtiden kommer ifrån mobilkameran. Fram tills imorse visste jag inte ens vart laddaren till min digitala systemkameran var. Så illa är det. För jag fotar gärna analogt eller med mobilen, men kameran jag kallar Lucifer ger mig fortfarande prestationsångest. Skrivande av faktiska texter ger mig prestationsångest. Redigerande av film likaså. Det måste vara oseriöst, annars tar det stopp. Men det är ju något alla människor som skapar måste handskas med.

 

Men ska man respektera det eller ska man tvinga sig själv att visa upp vad man gör för att hantera obehagskänslorna? För man kan få ångest av att visa upp något man skapat, men är vi verkligen nöjda med att hålla det för oss själva?

 

Det är klart att det blir svårt att visa upp något konstnärligt skapat. För de som tittar och upplever kommer inte bara att kommentera på det färdiga verket. Det har en koppling till dig själv. Kreativitet kommer inifrån, det är inget man kan lära sig. Konst kan definieras som "något skapat med avsikt att förmedla". Oavsett hur faktabaserat budskap vi har för avsikt att förmedla så blir det genom vår tolkning. Vår tolkning görs genom ett filter av våra känslor, och det är våra känslor som står för kreativiteten. För annars kan man inte skapa känslor hos andra. Så visst blir det utmattande att gång på gång blotta sin själ. Speciellt när man själv är osäker om det man skapat.

 

Men jag lyssnade på ett TedTalk (för där finns alla smarta tankar och talare) som beskrev det hela genom bilden av en arena. Många står utanför arenan och väntar på att de ska bli tillräckligt bra och perfekta för att vara redo att kliva in och möta folkmassan. Men hur definierar vi då denna perfektion? För om vi gör det för alla andra så är det ju deras version av perfektion vi måste ta hänsyn till. Men folkmassan vill inte se någon kliva ut och vara bra från början. Det är ju mer intressant när man får se hela matchen, kampen, eventuella förluster, och inte bara vinsten. Och vi kan aldrig vänja oss vid att skapa där ute vid folkmassan utan att gå ut dit och lära av erfarenheten.

 

Men om vi gör det för vår egen skull och inte för folkmassan, så behövs ju inte heller perfektionen. Sysslar vi inte med skapande för att vi älskar att göra det?

 

Så jag tänker tidsinställa lite inlägg med bilder för att visa lite mer av vad jag vill syssla med :) Sen ska jag sätta Lucifers batteri på laddning och utmana mig själv att fota lite i helgen.