Masquerade

Rastlöshet aside, jag har kommit på att det är ganska så lyxigt att faktiskt vara sjuk på en helg. Visst, det finns saker jag borde göra. Det finns massvis av saker jag vill göra. Men inget som är så viktigt att det förhindrar faktiskt vila. Hur ofta har man det så? Själv brukar jag ha turen att bli sjuk när jag måste jobba eller i slutet av ett viktigt projektarbete; så det slutar oftast med att jag biter ihop och kör på som vanligt.

 

Visst, jag har fått uttråknings-ryck och ställt mig och spontandansat eller städat (som jag aldrig gör förutom när jag borde vila), men för det mesta chillar jag. Jag har sovit typ dubbelt så mycket som jag behöver. Nu sitter jag och skriver eller bara njuter av att lyssna på MUSE med riktigt hög volym. Härligt och sällsynt :) Men det blev ingen filmpromenad. Det känns ok.

 

Varför detta är ett så viktigt ämne för mig är för att både jag och en del nära vänner har en tendens att köra slut på oss själva så att det orsakar mer permanent påverkan på hälsan. Att hantera stress och dess sympton är en konstant process. Själv har jag det lättare när jag pratar om det och reflekterar över vad som funkar och inte funkar. För visst är det bäst när alla bara vågar prata om sin och andras hälsa, både fysisk och psykisk (även om de båda egentligen ska ingå i ordet "hälsa"). Jag har så lite tålamod med att vara tyst "för den goda stämningens skull".