Masquerade

Det finns ingen i dagens samhälle som har missat att man ska vara smal. Helst så smal som möjligt. Helst liten och tyst också, framför allt för kvinnor. För tydligen sitter ens egenskaper i mängden kroppsfett. Men varför är det så viktigt? Och varför tar vi oss rätten att kommentera andra människors kroppar?

 

I programmet Malou, efter tio, så har de haft tema kropp. Vår älskade och hatade kropp. Och jag hoppas att detta startar intressant diskussion. Katrin Zytomierska satt i rutan igår som kontrast till de andra gästerna. Hon berättar att ALLA tjocka människor mår dåligt fysiskt och psykiskt. Hon berättar att hon minsann vet vad det innebär att vara tjock. För att vara tjock så måste man vara lat, man måste trycka i sig massa onyttigt oavbrutet för att kunna vara sådär tjock. Man måste hata sig själv om man är tjock.

 

De andra gästerna har hittills bidragit till en mycket mer positiv syn på saken.

 

Men jag vill ändå påpeka att alla kroppar är individuella. Alla har en egen nivå av kroppsfett och hälsa som kroppen gärna stannar på. Det är svårt att gå upp eller ner mer än 5 kilo från sin naturliga nivå och stanna där långsiktigt. Kroppen hoppar gärna tillbaka. För att göra en långsiktig förändring behövs lång tid och mycket information.

 

BMI skalan var aldrig tänkt att användas som den gör idag. Den skapades som en riktlinje, med vetskapen om att det krävs mycket mer information än en persons längd och vikt för att bedöma hälsa. Vår totala fixering vid siffran på vågen känns alltså helt obefogad. Det finns mycket forskning på att ett måttband kring midjan är ett säkrare sätt att bedöma hälsa, men även det måste ju anpassas till varje enskild kropp. För vi ser olika ut. Skeletten är olika långa, breda och tunga. Vi kan inte ta ett enda mått och mäta alla individer. Vi är varken dockor eller kloner.

 

Katrin Zytomierska säger också att kroppsvikt och hälsa regleras av "energi in-energi ut", alltså av hur många kalorier vi äter och hur många vi gör av med. Men är det inte bevisat att olika typer av kalorier påverkar våra kroppar på olika sätt? För visst gör kalorier från t.ex. mandlar eller kokos mycket mer nytta är kalorier från en läsk? Den ena innehåller näring och ämnen som kroppen behöver och den andra lovar få kalorier men är skadligt för din kropp. Enligt de kalori-tokiga är t.ex. bananer väldigt dåliga eftersom de innehåller mycket kalorier. Men bananer innehåller ämnen som t.ex. hjälper oss att hantera stress bättre. Och mindre stress gör oss hälsosamma. Light-produkter målas upp som något bra, trots kemikalier, trots forskning om hur dåligt aspartam är (både för hälsan och vikten), bara för att det innehåller få kalorier.

 

Det är inte så enkelt som energi in-energi ut. Näringslära är komplicerat. Om våra kroppar inte får i sig den näring den behöver så spelar det ingen roll hur många eller få kalorier vi äter, vi kommer att få näringsbrist. Och det påverkar hälsan mycket mer än vad vi väger.

 

De som klassas som feta, de som är aktuella för intensiva bantningskurer eller operationer, är ju så stora för en anledning. Kanske finns det en medicinsk orsak. Kanske är deras kroppar sämre på att plocka upp näringen ur maten så att de behöver äta mer för att inte få näringsbrister. Kanske de äter exakt samma mängd mat som en smal människa med olika reslutat. Kanske de har psykiska problem som orsakar övervikten. Oavsett så är ju inte lösningen att plocka bort maten så att de går ner i vikt. Det gör dem inte mer hälsosamma. Det hälsosamma vore istället att utreda orsaken och hjälpa från det hållet.

 

För icke att förglömma: Det går att vara hälsosam OCH överviktig. Och många, både smala och tjocka, är glada och nöjda över hur de ser ut.

 

Men varför är det sån hets att bli smal? Varför sån hets på att banta? Varför är måttet på hälsa vilken storlek på kläder vi kan komma i? Varför ses överviktiga människor som "för ohälsosamma", och underviktiga människor som "för hälsosamma" när det är undervikten som sliter mest på hjärta och hälsa? 

 

Vi pratar ofta om vikt och utseende men så sällan om risker med träning eller bantning. Jag sjäv känner mig illa informerad om hur jag ska undvika att skada min hälsa av både bantning och träning. Men många, inklusive mig själv, har skadat sig själva genom det ena eller andra.

 

Det finns inget sätt att göra rätt. Oavsett kroppsvikt så kommer du inte att räcka till. Du kommer inte att bli den vackraste och mest perfekta människan. Därför att idealet som tryckts in i allas våra huvuden är ett ouppnåeligt ideal. Ifall idealet gick att nå så skulle ju folk sluta konsumera. Det är lönosamt att ha ett ideal som är overkligt och knäppt.

 

Jag fattar beslut om min hälsa långt bort från en spegel. Jag äger ingen våg. Jag känner efter hur jag mår och vad jag behöver göra för att min kropp ska fungera. Är jag rastlös eller känner mig stressad så går jag och simmar. Är jag trött hela tiden så äter jag av maten som jag vet att jag brukar slarva med, den som innehåller D-vitamin, järn, selen och B12. Stör jag mig på mitt älskade sockerberoende så klagar jag lite till mina vänner och tänker att det i alla fall inte är nikotin.

 

Men som Lady Dahmer sa i Malou idag. En persons hälsa är deras ensak. Man har inte en plikt att vara hälsosam för någon annans skull. Så fokusera på dig själv och sök information så slipper du bry dig så mycket om att kommentera alla andras kroppar.